Veckan så här långt

Faster Märta kämpar vidare. Känns inte som hon är medveten om vi är där eller inte. Natten jag tillbringade på hennes soffa var förhållandevis lugn och jag kunde slumra en del. Jobbade sedan vid hennes soffbord från 06 till 08. Sedan kontoret tills jag slutade 14.30. Sedan tillbaka några timmar igen. Hemma vid 19.00, så trött och sliten. Nätterna sätter de in vak så nu sover jag hemma i min säng. Men skönt att det är fredag i morgon för det tar att både jobba och vara anhörig. Har en del åsikter om hur det fungerar på boendet men känner ändå att hon får det hon behöver just nu. När vi anhöriga är där känns det som personalen släpper ansvaret till oss. Har suttit där i timmar utan att en enda personal kommer och kollar läget. Natten jag var där kollade de till henne två gånger var av en lite mer med vändning men ingen munvård på hela natten. Idag försökte jag nå dem på telefon ringde ca. 10 gånger under 3 timmar men inget svar. När jag tog upp det med personalen fick jag bara till svar att telefonen krånglade, men fixa det då hade jag god lust att vråla. Tröttheten tar ut sin rätt och tålamodet och snälla tankar är inte min starkaste sida i de situationerna.

Har i alla fall fått stickat en del när jag sitter där.

Någon anhörig sa en gång ”att vara med vid sista andetaget är inte det viktigaste utan alla tidigare andetag” Det håller jag fast vid nu och gör så gott jag kan och orkar men missar jag sista andetaget så är det helt okej. Natti natti, börjar jobba 06 i morgon. Tur man kan jobba hemifrån