Faster Märta

Har nog aldrig tilltalat henne som faster men pratat om min faster. Skulle gissa att de flesta inte ens vet hennes namn.

Idag 18 februari tog hon sitt sista andetag. Personalen ringde vid halv 10 att läget var försämrat sedan igår. Fick fart på både mig o syrran så en timma senare var vi båda på plats. Klockan 12.40 somnade hon lugnt och stilla in. Ett långt liv tog slut, vår sista nära släkting i den generationen är död. Född 1929-03-26-död 2022-02-18 Nästan 93 år, en aktningsvärd ålder.

Märta när hon tog sin barnsköterske examen.

Skönt att det är fredag för veckan har vart tuff sedan sköterskan ringde att hon var sämre i måndags har jag tillbringat många timmar vid hennes säng samtidigt som jag jobbat full tid. En del på kontoret men även en del på distans i hennes rum på äldreboendet.

På söndag ska vi packa ihop hennes saker och tömma rummet. Städning kommer vi att leja bort. På måndag ska vi planera för begravning efter hennes önskemål i vita arkivet. Tänk vad det underlättar när man vet vad personen önskat.

Blivit en och annan maska stickad under veckan. Vad passar bättre hos Märtas än det. Hon som alltid haft ett handarbete på gång.

På bilden saknas tummen men nu är första vanten klar o nästa påbörjad.

I kväll snöar det igen. Skönt att veta att ingen kommer att ringa från äldreboendet i natt. Hoppas på en god sömn för det behöver jag efter denna vecka.

Veckan så här långt

Faster Märta kämpar vidare. Känns inte som hon är medveten om vi är där eller inte. Natten jag tillbringade på hennes soffa var förhållandevis lugn och jag kunde slumra en del. Jobbade sedan vid hennes soffbord från 06 till 08. Sedan kontoret tills jag slutade 14.30. Sedan tillbaka några timmar igen. Hemma vid 19.00, så trött och sliten. Nätterna sätter de in vak så nu sover jag hemma i min säng. Men skönt att det är fredag i morgon för det tar att både jobba och vara anhörig. Har en del åsikter om hur det fungerar på boendet men känner ändå att hon får det hon behöver just nu. När vi anhöriga är där känns det som personalen släpper ansvaret till oss. Har suttit där i timmar utan att en enda personal kommer och kollar läget. Natten jag var där kollade de till henne två gånger var av en lite mer med vändning men ingen munvård på hela natten. Idag försökte jag nå dem på telefon ringde ca. 10 gånger under 3 timmar men inget svar. När jag tog upp det med personalen fick jag bara till svar att telefonen krånglade, men fixa det då hade jag god lust att vråla. Tröttheten tar ut sin rätt och tålamodet och snälla tankar är inte min starkaste sida i de situationerna.

Har i alla fall fått stickat en del när jag sitter där.

Någon anhörig sa en gång ”att vara med vid sista andetaget är inte det viktigaste utan alla tidigare andetag” Det håller jag fast vid nu och gör så gott jag kan och orkar men missar jag sista andetaget så är det helt okej. Natti natti, börjar jobba 06 i morgon. Tur man kan jobba hemifrån

Livets sista tid.

Sitter hos faster Märta och vakar. Just nu har hon fått en mix av smärtstillande, lugnande och mot rossligheten. Hoppas att det hjälper och hon kan somna i alla fall en stund. Blir nog kvar här i natt eller åtminstone några timmar till. Funderar på om jag ska gå ut och hämta min ryggsäck och lite annat jag har i bilen.

Har ju jobbat med palliativ vård innan men det är något helt annat när det är en anhörig som vårdas.

Nu blir det te och stickning en stund och sedan får vi se om jag kan slumra i soffan med öronen öppna så jag hör om hon blir orolig. Börjar jobba 06.00 och tänker att jag ska försöka jobba ett par timmar och sedan lämna över till en kollega och åka hem och sova. Vi får se om planen håller.

Två veckor…

Två veckor med bara bemanning, känns som hjärnan börjar lugna ner sig lite. Kommer nog bli bra det här. Hade lönesamtal i veckan och chefen tyckte att jag vart sjuk lite mycke. Kollade upp det och ja jag har vart borta 4 gånger 2021. En dag efter spruta 2, en gång när jag ramlade på jobbet och 2 gånger som jag inte minns vad det var, troligen förkyld. Sammanlagt 11 arbetsdagar. Känns helt okej med tanke på hur jag mått och pandemin. Men vi har ju tydligen olika sätt att se på saken.

Den här veckan har jag vart både och fixat naglarna och hos frissan. Känns skönt att bli lite ompysslad.

Stickar just nu på tredje mössan i rad. Först en till Peter och sedan en till mig. Håller på med en till Stefan. Hittills en i veckan.

Nästa projekt blir nog vantar till min mössa. Mönstret till dem säljer #nitashantverk till förmån för Love and hope. Sedan funderar jag på en tröja till mig.

Markus med familj har just nu covid så dem håller vi oss undan ifrån. Verkar ändå som de klarar sig rätt så bra. Vart där o fjäskat med lite glass, godis och tulpaner. Skulle firat 70 åringen som var planerat för 2 veckor sedan den här helgen men blev inställt igen på grund av covid.

Våra nya sängar skulle kommit i veckan men fått besked att de är försenade minst 2 veckor.

Idag ska jag baka bröd och så blir det kanske en stunds röj i källaren. Sakta men säkert går det framåt. Mycket har bara åkt ner i källaren utan att sorteras under åren så det finns mycket gå igenom. Nu frukost.